Pappas sista vår

Pappas sista vår är en dotters sorgesång över en älskad pappa. Gabriella Bering skriver om minnenas kraft att frammana det gemensamt levda livet och – efter förlusten – minnenas roll för närvaron som sedan finns kvar.

Debutanten Gabriella Bering skriver här fram en dotters sista tid med hennes döende pappa, med minnen och känslor från det liv de har delat. Hon reflekterar över tiden och kärlekens kraft, och försöker förstå och acceptera det ofrånkomliga. Även efteråt är pappans närvaro stark. Minnena härbärgerar den kärlek de burit, och i detta finns en slags tröst, liksom tanken att kärlekens band överlever döden.

Pappas sista vår är ett utforskande av minne, kärlek och den eviga närvaron av de vi förlorat, men främst är detta ändå en dotters sorgesång.

”Jag viskade minnen om skidåkning, om slalombackar och glädje vi delade.”
”Vi ska mötas igen vid björken, sa jag, och du log.”